Satt och kikade igenom hårddisken och hittade på en text som jag och Äääälin skrev ute på baren för en himla massa år sen!!
Kände att jag bara MÅSTE publicera den..
De sjukaste är att jag vet inte om jag vill kalla de de bästa åren i mitt liv men satan vad kul vi hade!! :P

Yeah right. Som om det här skulle kunna kallas livet. Den dagen jag ser tillbaka på de här åren som har varit och säger att det här var den bästa tiden i mitt liv, blir jag tvungen att ta livet av mig.

Så jävla kul har jag inte haft kan jag ju inte påstå! Roligare måste ju gå och ha.

Alla dessa eviga fjortisfyllor, engångsknull och allt skitsnack. Hur fan kan man som vuxen längta tillbaka till tonåren? Det måste vara de svåraste åren i ens liv. Man passar aldrig in. Man är för lång, för kort, för tjock, för smal. För söt, för ful. Aldrig är någonting helt rätt. Och även om många skulle se upp till en så skulle man ändå alltid hitta nått fel på en själv.

Jag menar det finns ju alltid dessa tjejer som står och nyper sig i osynliga valkar och stönar ”Åh vad fet jag e!!!”. Finns det nått mer patetiskt. Eller vad sägs om alla dessa tjejer med alldeles för stort ego som tror att de är det vackraste som finns. Dom står och ålar sig i alldeles för små kläder och klackar som är två decimeter höga. Dagens sanning måste ju vara att om man går som en rövknullad anka i klackar så ska man inte använda klackar!

En annan sak som stör mig med ungdomen är alla dessa lögnaktiga horor som springer runt och skvallrar om allt och alla. ”A men hörde du vad HON gjorde dah!?”

SÅ jävla löjligt. Jag vet inte vilka som är värst de som spyr galla över alla andra eller de som försöker överdriva sina egna bedrifter, fastän man vet att det aldrig, och då menar jag ALDRIG  skulle kunna hända dem. ”Men du skulle ha sett! Dom var ett helt gäng, och alla var skit snygga och alla ville ha lilla MIG!” Hur störande är inte det på en skala? Bara typ 1000 på en skala på 10.

Men sen har man ju också alla dem som inte säger ett enda pip. Om dom skulle jag kunna skriva ett helt kapitel. Puckelryggiga med stripigt hår och kläder som inte passar någonstans. Helst sådana som dom har ärvt av sin mamma, mormor, farfar, whatever...

Såna skulle man ju kunna ställa upp mot en vägg och skjuta.

Eller vad sägs om Hobbyturkmadrasserna. 100% svenska tjejer med en brytning som skulle göra en somalier som varit i Sverige i två veckor avundsjuk. Man förstår ingenting i virrvarret av ”sho”, ”chilla” och ”softish”. För i helvete brudar! Dumpa svartingarna och lär er svenska. Eller just ja vi bor ju inte i Sverige utan i ”mångkulturella Sverige”!!!

Nej tackar vet jag  min mix av underbara vänner med EGEN stil. Inga jävla stereotyper i min värld tack. I min umgänges krets finns allt från raggarbrudar, bimbos och nynassar. Och visst jag erkänner vi kanske inte är de mest normala jämt! Men tack gode gud för en egen stil och en hel jävla massa frispråkighet! Resten av dem kan ta sig i RÖVEN!